Satt och tänkte lite nyss, och insåg hur bra jag har det. Jag har ett jättemysigt fint hus. Kanske inte så värst stort, men vi får plats och jag älskar att bo här där jag bor. Jag har en jättefin familj, och vi har för det mesta roligt tillsammans, även om jag och syster är duktiga på att mörda varandra stup i ett. Mina älskade katter också såklart, Ninja och Kissinger. Så speciella, mina små älsklingar.
Jag går i en bra skola med bra lärare, jag är så otroligt glad att jag började på den skolan. Annars hade jag aldrig träffat Simon. Min pojkvän. Jag är så lyckligt lottad som har honom, ingen annan kan göra mig så glad som han. Han är det bästa som någonsin hänt mig och nu för tiden ler jag dygnet runt. Han är mitt allt och jag älskar honom. Jag har fantastiska vänner. Louice och Sofia framför allt. Inga ord kan beskriva er två, så unika och stolliga att jag knappt fattar. Men även fina David, Jens och Joakim - mina tokiga muppar. Man får inte kalla Jens för mupp, men han är faktiskt en av mina små muppar, vare sig han vill eller inte.
Tänk vad bra jag har det. Så lycklig jag är hela tiden. Ett sms bort finns mina underbara vänner, alltid tillgängliga. Liiiite längre bort [i torsås] finns min pojkvän - alltid glad och stöttande. Simon, min fina Simon...
Gud. Jag bubblar lite nu, inombords. Av lycka, värme och kärlek. Jag svamlar som vanligt och töntar mig. Men imorgon får jag äntligen stå i älsklingens famn och bara andas in honom.
Seriöst, dusch nu.