Virus, otur, rosa manchesterkjol (?) & Pojken som kallades Det

22 mars, 20:24

En liten Sofie
 
Torsdag! Idag har jag varit hemma, och i princip hela dagen har spenderats i sängen. Har mått skit, rent ut sagt. Var hos läkaren efter lunch för att kolla halsen {jag anade ju halsfluss eller något åt det hållet} och hon konstaterade att jomenvisst, min hals är himla svullen och röd och full av vita prickar {= varblåsor!!! trevligt!!!}. Självklart är det ju ett härligt VIRUS jag har fått, vilket innebär att det inte går att behandla med antibiotika. Självklart! Jag tänkte att 2O17 var mitt otursår, men det verkar ju ha fortsatt. Tänker till exempel på min läpp som från ingenstans svullnade upp till tredubbel storlek eller att min hand sedan i förrgår blivit ännu mer svullen + svagt blågrå om fingrarna. Varför sån otur? Börjar fundera på om jag har slagit sönder en spegel eller liknande? Isåfall har jag ju 6 år kvar to go. Haha! Well. När jag kom hem från läkaren slängde jag mig på soffan och sov med Dino bredvid mig till klockan 18:3O. Vaknade med helvetesmigrän och febern var tillbaka. Slängde i mig huvudvärkstabletter och drack lite vatten. Max kände inte för att laga mat idag utan köpte en pizza som vi delade på istället. :} Han är så fin för han köpte semla åt mig innan när han var iväg, så den ska jag äta om ett tag <3
 
Nu sitter jag i soffan, slötittar på tv, och försöker hitta en kjol på H&M:s hemsida som jag provade i butik för några veckor sedan. Håll i er nu, men för det första är den rosa. Rosa är ju inte min färg och jag har typ två rosa plagg i min garderob. För det andra är den i manchester-tyg, vilket jag har hatat från djupet av mitt hjärta sedan jag var liten. Det är verkligen det värsta tyget. Egentligen. Så det känns ju väldigt oklart att jag nu är på jakt efter en rosa manchesterkjol, men så är alltså fallet. Spännande. Förresten! I förmiddags ägnade jag 1,5 timma åt att sträckläsa boken "Pojken som kallades Det". Alltså FY vilken hemsk bok. Den är ju helt sann. Är så imponerad över hur han {författaren} lyckats korta ner något så hemskt med så mycket upplevelser, känslor och minnen till en bok på typ 12O sidor. Fick avbryta vid vissa tillfällen för att jag mådde så dåligt. Typ när han fick sin brors bajsblöja utsmetad i ansiktet och sen var tvungen att äta upp det. Eller när han inte fick mat på en vecka och stal mat i skolan. När han kom hem blev han tvingad att spy upp maten och sen lägga spyorna i en tallrik. Sen fick han äta sin spya till middag. Så fruktansvärt och SJUKT. Det enda jag saknade i berättelsen var en förklaring på vad det var som hände med hans mamma som gjorde att hon blev som hon blev. PS. Vissa kanske har märkt att denna text är vacker och symmetrisk och alldeles jämn i högerkanten? {pluspoäng isåfall} Jag kunde inte leva med ojämnheten så jag la in koden själv istället, hahaha! 

Lämna kommentar