Handbabbel

10 maj, 15:18

Hej från Dunderklumpen! Nu har förresten alla naglar ramlat av. Nu när jag ser mina riktiga minns jag plötsligt varför jag går till salongen, haha! Gjorde dom den 9 feb och bröt sen handen den 22 och har inte gjort nya sedan dess, men jag längtar efter fina naglar nu :}
 
Hej där! Jag har försökt nå min arbetsterapeut sedan klockan 1O utan framgång. Det är både frustrerande och väldigt stressande, dels eftersom vi hade en bokad telefontid idag {vi hade ingen bestämd tid utan jag skulle ringa någon gång mellan 1O-12} så hon borde ju vänta på mitt samtal, men också för att vi måste stämma av idag då min sjukskrivning är slut på fredag och hon vill förlänga den. Måste hinna ta kontakt med ortoped och läkare innan dess också men de vill ju ha hennes anteckningar först antar jag. Har ringt flera gånger + lämnat nummer för att hon ska ringa upp men det har hon inte gjort och hon gick bara att nå fram till 12 idag sa hon sist vi sågs. Vid halv 12 ringde jag receptionen {för hon har sagt att jag kan ringa direkt dit om jag vill prata med någon fort} men kom då till en telefonsvarare. Lämnade telefonnummer och ska bli uppringd IMORGON klockan 1O.15. Haha, vad fan?! Hopplöst. Innan jag åkte sa hon även att jag nog måste få träffa ortopeden igen just eftersom det gör så ont över frakturområdet. Äntligen. Att jag har ont i handen är egentligen inte så konstigt i sig, den har ju varit bruten, den är sne och det kan vara mycket annat i handen som tagit stryk och gått sönder; tex vävnad, senor, nerver och leder, och dessa läker långsammare än frakturen. Ortopeden på akuten sa ju även att jag skulle bli sjukskriven i MINST 7 veckor och han betonade "minst" flera gånger och sa att han gissade på mer. Så om man ser det så är det ju inte helt galet eftersom jag är inne på vecka 1O i sjukskrivningen. Men att jag har så ont just på frakturen och runt om är inte bra. Är så jäkla trött på det här nu, så jag måste avreagera mig lite hehe. Dels att ha ont såklart, det är jobbigt att HELA tiden ha den där smärtan och att inte få sova. För på nätterna är det oftast väldigt jobbigt, kanske för att jag använder handen under dagarna och då blir den lite sur på mig, eller om jag sover med den i en vinkel som gör ont, sen vaknar jag och kan inte somna om. Jag är rastlös och uttråkad, är orolig och stressad över handen och situationen. Blir trött och lättirriterad. Saknar mitt jobb och min chef. Men är också så trött på att hela tiden behöva förklara för alla hur det ligger till.
 
Jag vet att alla frågar av välmening och det är fint, men att få höra samma frågor/påståenden flera gånger om dagen är lite tröttsamt i längden och en del av det som sägs är bara onödigt och ogenomtänkt. Det känns även som att jag måste förklara eller liksom försvara mig vilket är en rätt sjuk och konstig känsla. Som om folk inte riktigt kan tänka sig, eller tro på, att jag har så himla ont fortfarande. Det gör mig ledsen och jag blir nästan lite besviken att folk inte tänker steget längre innan de säger något. Att vissa slänger ur sig "oj, jaha, har du ONT?". Nej, jag går runt med gips {innan} och nu TRE skydd runt handen för att det är så himla snyggt {???}, det gör inte alls ont att bryta handen, jag kan bryta din om du vill så får du se? Jag undviker att använda den för att det är så kul och utmanande att bara använda vänsterhanden och jag ber folk om hjälp med saker för att jag är så lat!!! {alltså observera min ironi här, haha} Eller "men det där kan väl inte vara bra/normalt?". Nej, och det är jag ju fullt medveten om. Det där påståendet gör absolut ingenting för att jag ska må bättre, snarare så stressar jag upp mig ännu mer och blir ledsen. "Kommer din hand ens bli bra igen?". Ingen aning, men tack för att du peppar!!! "Men när ska du börja jobba igen då? Ska du börja lite smått snart?". Varför är det viktigt för andra när jag börjar jobba? Det vore trevligt om någon sa: "huvudsaken är ju att din hand läker innan du börjar jobba igen, stressa inte över det, krya på dig" men det har INGEN sagt förutom min bästa chef och min moster {som bröt båtbenet i handen men fick stora komplikationer för några år sedan; hon var gipsad i 7 månader och sjukskriven i över 1 år tror jag}. Så knäppt. Jag går ju inte hemma för att det är kul, utan för att jag har så jävla pissont i min hand. Och det är ju lite märkligt att jag känner att jag ens måste skriva det för jag tycker själv att det är helt självklart. Om min arbetsterapeut och läkare avråder mig från att gå ut med hunden {trots att jag håller honom i vänster hand}, lyfta något som är tyngre än ett tomt glas eller ens göra alla hand/fingerrörelser på mitt rehab-papper så borde man kanske ta det på allvar. Jag har varit lite ivrig och gått lite fort fram emellanåt, jag vill ju bara att det ska bli bra och så fort jag haft en stund då handen känts bättre så har jag genast använt den mycket. Ofta använder jag handen för mycket, och det känns direkt för då är den helt paj dagen efter, och det är ju inte bra. Jag måste lyssna på min arbetsterapeut som säger att det måste få ta tid, måste försöka hitta balansgången mellan att använda handen lagom och för mycket. Och när jag tycker att det känns hopplöst ska jag försöka höra hennes röst i huvudet som säger "hur kändes det för tre veckor sedan?", för då inser jag plötsligt att jag blir bättre hela tiden även fast det går v ä l d i g t  sakta. Okej, nu har jag fått skriva av mig lite haha. Jag längtar mer än något tills jag får börja jobba igen, det ska bli så jävla kul och skönt! Jag älskar mitt jobb, min chef och mina kollegor. Snart kommer jaaaag, haha! ♥ 

Lämna kommentar