Dino på djursjukhuset

14 juni, 00:34

Åh, måste bara skriva av mig lite grann här. Idag vid lunchtid märkte jag att Dinos ena öga verkade svullet och att han kliade mycket i båda ögonen. De var rätt kletiga också, så jag började direkt googla på ögoninflammation. Efter någon timma började han attack-klia sig på olika ställen, men mest på tassarna, magen, ansiktet, rumpan och mellan benen. Såg att han hade massa röda prickar på hela undersidan, benen och rumpan men ingenting i ansiktet förutom svullna ögon. Här började jag noja. Jag är riktigt hönsig och kan INTE hantera såna här situationer. Kan liksom inte behålla lugnet och hjärnan slutar fungera, det enda jag ser framför mig är det värsta tänkbara och så blir jag så frustrerad över att inte kunna hjälpa honom när han mår så dåligt. Han blev sämre och kliade sig bara mer, både i ögonen och på kroppen. Till slut började han trava fram och tillbaka helt stressad, förmodligen för att det kliade och sved. Ibland la han in en liten spurt också, som om han försökte springa ifrån klådan. Min stackars bebis. Jag smörjde med aloe vera som alltid brukar hjälpa, men inte idag. Efter någon timma smörjde vi med kortisonsalva och så levde han ordentlig rövare en stund {det sved nog när salvan "verkade"} innan han faktiskt lyckades somna. Då trodde vi att han blivit bra. Han sov en timma och vaknade strax efter 18. Verkade först lugn men sen började han snabbt att springa runt runt här hemma. Satte ner rumpan hårt ibland, slog med tassarna mot ögonen. Kunde inte alls slappna av. Vi ringde veterinären två gånger men blev aldrig uppringda. Så dåligt! Tredje gången, över en timma senare, kom vi fram och fick åka till Läckeby. Jag blir som sagt helt förstörd av sånt här, börjar darra och gråter som ett barn typ. Kan verkligen inte hjälpa det, men jag reagerar alltid så när jag blir riktigt orolig. Så jag satt kvar i bilen och hulkade medan Max gick in till veterinären med Dino. Det var ju under jourtid och klockan var typ 20 så det tog en halv evighet innan de fick träffa en veterinär. Dino fick en kortisonspruta och veterinären gissade på insektsbett eller allergisk reaktion mot något. När Max och Dino kom ut i receptionen för att betala fick de ett akutlarm så allt fick pausas. Jag satt ju i bilen och såg allt, plus att jag såg in på kliniken genom alla fönster. Såg en bil komma körande jättefort och en tjej hoppade ut i farten och sprang in. Fick en sån klump i magen. Efter några sekunder kom hon och två veterinärer tillbaka ut med en stor bår som de tog till bilen, sen lassade de över en stor schäfer och sprang in. Strax efter kom ytterligare en veterinär ut till bilen och slängde upp en mindre hund på axeln och rusade in. Det var så jäkla otäckt. 


Efter en stund fick Max betala och vi åkte hemåt. Dino verkade inte må så mycket bättre, men klådan verkade ha lagt sig lite så när vi kom hem vid 21:30 åt han sin mat och tuggade på sitt ben, men sen blev han snabbt sämre igen. Började rusa runt värre än någonsin och verkligen gned ansiktet mot mattor, soffan, sängen och gnuggade med tassarna. Han kröp in och la sig under sin filt och när han kom fram igen efter någon minut hade hans öga svullnat upp jättemycket och medan Max ringde till veterinären igen blev han bara sämre och mer svullen. Han var nästan okontaktbar medan han sprang mellan soffan och sängen och man riktigt såg hur dåligt han mådde och hur ledsen han var. Jag bröt såklart ihop igen {hehe} och vi åkte tillbaka till djursjukhuset. I bilen grät han bara tyst i min famn och svullnade mer och mer {han såg mycket värre ut än på bilderna}. Jag bölade som en tok, värre än första gängen för nu var jag verkligen rädd och han såg hemsk ut. Ögonen var som två enorma blåsor eller bölder. Min stackars älskade bebis. Efter en stund kom Max tillbaka utan hund, för de ville behålla honom över natten. Alltså fy fan. Är så extremt orolig och ledsen. Stackars lilla Dino, som inte förstår vad som händer. Vad rädd han ska vara i en bur på djursjukhuset bland människor som han tycker är otäcka. Han som fryser så och vill sova under täcket. Jag hoppas verkligen att de kan komma på vad det är som händer och vad det beror på. Om han är allergisk mot något och isåfall mot vad. Max fick även höra från en annan hundägare i väntrummet {som var där när vi var inne tidigare också} att de två hundarna som kom in akut tidigare hade blivit attackerade av bin, och att bara en hade klarat sig. Hjärtat gick sönder lite. Stackars vovve och stackars ägare, så hemskt! Jag håller tummarna för att vi får ett samtal imorgon där de säger att han är återställd. Jag är bra på att tänka på vad som KAN hända och ser ofta det värsta framför mig, så jag är helt uppe i varv och orolig nu. Vi kom hem 23:30 och hade inte ätit sedan lunch så det blev McDonalds men jag hade ingen matlust. Usch vilket trist och deppigt inlägg, men min hund är mitt barn och han betyder lika mycket som mina andra familjemedlemmar. Ingenting får hända honom, så håll tummarna för att han blir bra hörrni. Nu har jag fått skriva av mig iallafall, och ska försöka somna. Pussar 🌙


Lämna kommentar